Miljöpåverkan av täkter
Berg- och grustäkter är tillståndspliktiga verksamheter, för vilka tillstånd söks hos länsstyrelsen. Tillståndet reglerar bland annat hur stor yta som får användas och hur mycket material som får brytas.
I tillståndet anges även ett antal villkor som måste innehållas, dessa bestäms av myndigheten. För alla större täkter finns även ett kontrollprogram som anger hur verksamhetens ska kontrolleras. För att få ta tillståndet i anspråk måste företaget betala in en säkerhet, ofta i form av en bankgaranti. Detta gör att det finns pengar till efterbehandling av täkten (så att området återanpassas till landskapet) även om företaget skulle gå i konkurs.
För att få tillstånd till en täkt måste en ansökan och en miljökonsekvensbeskrivning tas fram. Ansökan innehåller oftast en beskrivning av täktens utformning och omfattning, en verksamhetsbeskrivning, geologi samt förslag på efterbehandling och kontrollprogram. Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller exempelvis utredningar gällande behovet av material, lokalisering, kommunala planer, buller, vilka markvibrationer och luftstötvågor som kan tänkas uppstå till följd av sprängningar, närboende, natur- och kulturvärden, friluftsliv, hydrologi, transporter, damning, hantering av avfall och kemikalier (dvs bränsle och smörjoljor till maskiner) och samråd.
Alla utredningar görs för att visa att företaget klarar att innehålla myndigheternas krav på verksamheten, och vilka åtgärder som behöver vidtas för detta. Exempelvis så kan (beroende på områdets förutsättningar) en naturvärdesbedömning göras på platsen, bullernivåerna runt täkten predikteras, fastigheterna i närområdet inventeras och en lämplig sprängteknik beräknas.